Kyrkömosse

Välkommen till Jannes Bild!

 

Kyrkö mosse

 

 

Fakta: Bilskroten Kyrkö mosse ligger vid väg 119, cirka 2 km väster om Ryd, som ligger omkring 6 mil från Växjö. Från Växjö kör man väg 30 till Tingsryd, för att där ta av västerut på väg 120. Bästa tiden att fota är på hösten, när träden har höstfärger och gärna efter regn.

 

Det hela började som en torvmosse i mitten av 1930-talet. Det var Åke Danielsson (född 1914) som köpte mossen och bröt torven med egenhändigt arbete och hans uppfinningsrikedom var stor, när det gällde att forsla fram torven. Han byggde allt han behövde, la räls och byggde ett tåg av en gammal Chevamotor. Med denna forslade han fram torven till en lada, där den revs och pressades i balar. Åke bodde också på mossen i ett egenbyggt hus, cirka 12 kvm. Här bodde han sedan till sin ålderdom.

 

Efter ett tag när lönsamheten att bryta torv sjönk, övergick Åke till att skrota bilar, allt eftersom bilarna blev vanligare efter andra världkriget, när människor började ha råd att köpa bil. På den tiden när bilen hade gjort sitt, kördes den oftast ut i skogen och blev lämnad där.

 

Åke var noggrann med att följa de lagar på miljö som fanns på den tiden. Bensin olja och diesel tog han hand om och fraktade bort. Han plockade bort alla delar som gick att återanvända och sålde i sin bod. Gummihjulen var lättsålda, då bönderna använde dem till sina vagnar. Det som blev kvar var oftast bara hjullösa och dörrlösa bilvrak.

 

De flesta bilarna är från 40-50-talet, någon enstaka är äldre. Totalt finns det omkring 150 bilvrak. Bilarna ligger tämligen utspridda över mossen, en del står fint utmed den gamla landsvägen mellan Ryd och Hässleholm. Otroligt att vägarna inte var bredare, men så var det på den tiden. Farten var dessutom fri.

Under åren har det plockats mycket delar av besökare, nu finns det inte mycket mer än ratten kvar i bilarna.

 

På 1990-talet, när bilkyrkogården blivit känd, via tidningar och tv, fick plötsligt kommunpolitikerna full fart och ville att allt skulle fraktas bort, på grund av att det var skräpit. Inte på grund av miljölagar, då allt var väl omhändertaget.

 

1995 beslutade Tingsryds kommun att bilarna skulle bort och kostnaden skulle vara omkring 100 000 kr för detta. Annars skulle ett vite på 10 000 kr föreläggas. Åke hade då flyttat till ett äldreboende och hade naturligtvis inte råd att betala. Problemet var att Åke inte hade någon lagfart på att han ägde marken och barn till den som Åke köpt marken av, ville heller inte kännas vid den. Nu kom nästa fråga: Var det skrot eller kultur?

 

 

Småland museum överklagade beslutet och bröderna vars far Åke köpt marken av erbjöd kommunen kostnadsfritt upplåta marken till att bli en kulturplats. Platsen var nu mycket välbesökt. Efter några år ändrar kommunen på sig och arenderar marken på 49 år och bilarna får vara kvar. Idag kan det vara upp till 200 besökare/dag.

 

Jag vet inte hur mycket Åke var medveten om av hur diskussionerna gick mot slutet, men hösten 2000 dog han på servicehuset i Ryd.

 

 

Copyright © All Rights Reserved